Att organisera för flexibilitet!
I detta blogginlägg har jag en tanke om att problematisera begreppet ”superstruktur” och framförallt hur vi organiserar vår vardag på förskolan. Något skaver nämligen i mig, bara av att höra begreppet. När jag hör argument som ”tack vare att vi vuxna är styrda och vet vad vi ska göra så fungerar dagen bättre, blir jag fundersam. Jag ska försöka förklara mina tankar, som bygger på egna erfarenheter. Vi inom förskolan använder kanske olika begrepp runt om i vårt land, men jag pratar om det här med att planera väl vad vi pedagoger ska göra. Jag ställer mig frågan hur mycket vi egentligen behöver planera? Vad av allt vi gör under en dag på förskolan väljer vi att planera och tänka om noga? Väljer vi att planera aktiviteter kopplat till vårt processinriktade arbete, övergångar, omsorg, barn som behöver stöd, förhållningssätt, praktiska saker som vem som bäddar/dukar/är i tvättrum eller vad? Något av det, allt av det? Vad lägger vi fokus på under vår dyrbara avdelningsreflektion och i uppst