Att organisera för flexibilitet!

I detta blogginlägg har jag en tanke om att problematisera begreppet ”superstruktur” och framförallt hur vi organiserar vår vardag på förskolan. Något skaver nämligen i mig, bara av att höra begreppet. När jag hör argument som ”tack vare att vi vuxna är styrda och vet vad vi ska göra så fungerar dagen bättre, blir jag fundersam. Jag ska försöka förklara mina tankar, som bygger på egna erfarenheter.

Vi inom förskolan använder kanske olika begrepp runt om i vårt land, men jag pratar om det här med att planera väl vad vi pedagoger ska göra. Jag ställer mig frågan hur mycket vi egentligen behöver planera? Vad av allt vi gör under en dag på förskolan väljer vi att planera och tänka om noga? 

Väljer vi att planera aktiviteter kopplat till vårt processinriktade arbete, övergångar, omsorg, barn som behöver stöd, förhållningssätt, praktiska saker som vem som bäddar/dukar/är i tvättrum eller vad? Något av det, allt av det? Vad lägger vi fokus på under vår dyrbara avdelningsreflektion och i uppstarten av ny termin? Att styra barnen? Att styra oss vuxna? 

Vi tänker noga om förhållningssätt, övergångar och rutinsituationer

Några av de viktiga situationer som vi i mitt arbetslag planerar väldigt noga är vårt förhållningssätt, vårt sätt att göra vid övergångar och rutinsituationer. Vi har en struktur för vem som ansvarar för barn som vi har resursstöd för, och de som behöver extra stöttning. Vi planerar och tänker noga kring förhållningssätt i omsorgssituationer, övergångar och såklart vid planerade undervisningstillfällen. Denna planering görs i vårt verktyg i starten av läsåret och revideras vid behov. Vi reflekterar kring detta kontinuerligt, men som sagt, en stabil grund läggs vid läsårets start. 

Vi tänker om vissa saker, vissa strukturer som grundläggande. En sådan är att vara i mindre grupper under stor del av dagen. Detta innebär att vara i liten grupp i hallen, i de olika aktiviteterna och så vidare. Alltså under både det vi kan kalla undervisning och omsorg. Vi tänker om hur vi arbetar språkligt i hallen och tvättrummet. Hur vi bemöter barnen, tonläge, kroppsspråk. Vi tänker mycket kring hur vi bjuder in barnen till olika aktiviteter, vi tänker kring delaktighet som en grund. Vikten av lyssnande och att möjliggöra för samspel -att hitta strategier för stöttning! Det är en fördel att kunna ha en pedagog rörlig, och oftast fördelar vi oss så att det är möjligt. Vid inskolning är vi noggrannare med vem av oss som ansvarar för vad. 

Superstruktur och gruppkontrakt 

I vårt verktyg finns en sk "superstruktur" som används så mycket som arbetslagen har behov av, och detta görs i starten på läsåret. Dock fyller vi i extremt lite, och har så gjort i alla arbetslag jag jobbat i. Till exempel kan det här med raster se ut såhär: Våra raster bygger på en enkel och rätt självklar tanke, den som har börjat först på morgonen (slutar oftast först) tar rast först. Sedan går vi i den ordningen, och behöver således inte planera mer än så. Vi har en lång lista på ansvarsfördelning för uppgifter som sker mer löpande över tid; byta växter, uppdatera iPads, hålla koll så att barnens schema i Vklass stämmer, uppdatera processväggen osv. Detta görs inte vid en speciell tidpunkt under en vecka, utan det kan vara olika och vid behov. Även detta bestämmer vi när läsåret startar, och vi kallar det "gruppkontrakt". 

Men behöver vi verkligen planera ALLT?

Jag har i stort sett hela mitt yrkesliv jobbat utan superstruktur -i betydelsen att planera vem som ansvarar för precis varje aktivitet och rutinsituation under dagen. Att hålla reda på vilken dag jag ska duka borden tar mig mer energi än att helt enkelt tänka att den som är i ateljén/vår lilla matsal på avdelningen gör det. Är ingen där, då kommer vi överens. Nu hör det ju i och för sig till saken att vi inte vet exakt vem som är i ateljén heller. Jo, ibland kan vi fylla i vem som ansvarar för tex måleri om vi nu tänkt oss att erbjuda detta. Oftast väljer vi detta på vårt morgonmöte med barnen (läs tidigare blogginlägg om detta). 

Jag vet att det finns olika förutsättningar vad gäller personalgruppens kompetens,  men när jag tänker tillbaka har jag jobbat i väldigt många olika arbetslag, med olika förutsättningar i både kompetens, antal pedagoger och olika lokaler. Jag har jobbat med vikarier, utan vikarie (alltså en pedagog för lite under lång period), med två förskollärare, med barnskötare. Ja, ni förstår... i grunden hänger det inte riktigt på detta.

Jag tror att många verkligen tycker att välplanerade superstruktur-veckor är bra. Det är väl just er jag vill utmana! Jag tror att många ser det här ”flexibla sättet” som rörigt. Handlar det om att en fastnar i gamla mönster? Inte förstår att det ens går att göra annorlunda? Inte har motivation till att förändra gamla tankebanor, eller insikt i att detta går och att det till och med blir ett bättre flöde mellan aktiviteterna under dagen?

Jag har aldrig upplevt detta arbetssätt som rörigt. Jag och mina kollegor har alltid lyckats gå ifrån den superstruktur som innebär att alla vuxna vet exakt vad de ska göra hela tiden. Det krävs alltid en inkörsperiod med nya kollegor och ett kontinuerligt reflekterande. Jag behöver vässa mina argument, för att tillsammans med kollegorna skapa flexibilitet och ett flöde som gör att dagen flyter på. Vi behöver diskutera vårt förhållningssätt helt enkelt. Det känns som att just reflektionen är nyckeln!

Jag har lyckats få mina kollegor in på den bana jag tror på, nämligen den flexibla varianten. Oavsett kollegor och deras kompetens har det fungerat. Att bestämma vem som tex bäddar, dukar och är i tvättrum måndag till fredag i ett slags superstrukturschema blir helt enkelt omöjligt i min värld. Detta eftersom det blir opraktiskt då den som till exempel är ute, rimligtvis inte är den mest passande pedagog att ansvara för tex dukning. Det är mer rimligt att någon av dem som är inne dukar. Den som är på ”rätt plats” gör det som ska göras helt enkelt.

Vår undersökningsfråga är det som är i fokus -där lägger vi reflektionstid

Våra aktiviteter bygger hela tiden, i ett processinriktat arbetssätt på pedagogisk dokumentation -vad vi har kommit fram till i reflektion med barnen och på vår avdelningsreflektion föder nya tankar. Vi vet vilka syften vi har i de utmaningar vi vill erbjuda, och vi kan ha tankar om ett par barn som vi tror kan vara intresserade och som vi tänker kan bidra. Framförallt vet vi vilken fråga vi undersöker, och den genomsyrar allt vi gör. Vårt mål är att alla barn ska hamna i så många positiva sammanhang som möjligt under dagen.

Jag tänker att allt hänger ihop, och hur vi startar upp dagen med våra morgonmöten är helt avgörande för organisationen av förmiddagen. Hur vi tänker kring fria platser vid lunch och vila spelar ju också roll för hur vi gör. Jag har tidigare inlägg om både morgonmöten och det här med fria platser. Läs gärna dem för att få en helhet! 

Gav detta er några nya tankar? Spännande i så fall! Hör gärna av er med tankar och frågor!