Varför och hur -om trappornas möjligheter!
Flera andra förskolor i vår organisation inspireras och bygger trappor. Bilderna på våra trappor är de mest likade på min Instagram (@denforundrade). Något jag vill förmedla i och med att kollegor inspireras, är varför och hur. Att bygga trappan är inte så svårt, men att reflektera över varför vi gör det, och hur vi använder den är desto mer krävande.
VARFÖR TRAPPA? EN MATTA FUNGERAR VÄL?
Mötestrappan är en tydlig mötesplats som blir extra ”laddad” och viktig. Den har förmågan att bygga upp en stämning och förväntan. En betydelsefull plats där det händer viktiga saker. Varför vinkel? Jo, det självklara valet är vinkel om lokalen tillåter. I en vinkeltrappa möts barnen bättre, fokus riktas mot ”scenen”. Jämfört med en matta, har jag svårt att se att det kan bli samma fokus på ”scenen” då det inte är lika tydligt var barnen ska sitta, och vart de ska titta (var scenen är). Det är betydligt mycket lättare att som vuxen läsa en bok framför barnen som sitter på en trappa, jämfört med en matta. Hur ska man sitta på en matta? Alla barn ser ju inte, och hur ska du hålla i boken? Har inte gjort det sedan 2008, så jag kan verkligen inte med något annat än trappa. Men, jobbade ett år i Huddinge, slutade där för snart två år sedan nu, och fick använda matta i ett helt år! Då om någon gång insåg jag dessa fördelar med en trappa! Jag jobbar inte utan mötestrappa!
”Fröbelmatta”, det är liksom en annan pedagogisk tanke och teori bakom samlingsmattan, än bakom mötestrappan. Mattor, soffor och andra hemtrevliga saker fanns förr, när det var daghem. DagHEM. Miljöerna skulle likna hemmen. Läste man en bok kanske man då satt i en soffa istället. Förskolans historiska framväxt är intressant, och jag läser om just detta i Magisterprogrammet på SH. Vi har gått från barnkrubba, till barnträdgård, småbarnsskola, daghem och till förskola. Olika pedagogiska tankar har genomsyrats, från omsorg till omsorg OCH lärande. Från att enbart vara omsorg för de fattiga, till en förmedlingspedagogik och till ett processinriktat arbetssätt inspirerat från Reggio Emilia. Ja, så är det ju inte på alla förskolor naturligtvis, vi har olika pedagogiska inriktningar. Men jag befinner mig i detta sammanhang.
”Rörelsen och motsättningen eller spänningen mellan olika dominerande diskurser kan ses som en del i utvecklingen av våra barninstitutioner såsom förskola och skola och de aktiviteter som ska äga rum där. Den svenska och nordiska förskolans föregångare har inte bara inspirerats av den tyska Fröbelinspirerade barnträdgårdsrörelsen (där berättande och pedagogiska instruktioner och artefakter skulle stimulera barns lärande). Den har även påverkats av den amerikanska progressivismen utifrån Deweys tankar om lärande, som i Sverige kom till uttryck i det som i förskolesammanhang har kommit att kallas aktivitetspedagogik.”
(Om förskolan och de yngre barnen -historiska och nutida nedslag, Balldin, Dahlbeck, Harju och Lilja)
Jag tror att det är viktigt att känna till vår historia. Jag tror att vår historia många gånger lever kvar, i vissa detaljer. Bara ordet ”samling”. Vad betyder det? Hur gör man en samling? Vi har också samling ibland, sjunger sånger osv. Eller ännu hellre, ”vi samlas på trappan” för att till exempel dela in oss i nya grupper efter lunch och vila. Reflektera och mötas i större grupp innan lunch. Det finns många orsaker till att samlas på trappan. Morgonmötet är en viktig start, och tankar om det har jag beskrivit i tidigare inlägg. Att ha samling och sitta i ring på en rund matta har vi väl alltid gjort... På många ställen lever det kvar. På de flesta om jag skulle gissa. Även innehållet kanske lever kvar på sina håll? Samma förutbestämda agenda med veckodagar, räkna kompisar osv. Jag jobbar mer för ett innehåll där vi tillsammans gör agendan, vi och barnen! Som sagt, tankar om morgonmötet finns i ett annat inlägg.
HUR kan mötestrappan bli den viktiga plats där delaktighet är i fokus?
Jag tänker att barnen väljer sin plats utefter humör, eller personlighet. Du kanske vill vara i centrum, eller sitta lite vid sidan av. Det blir en större valfrihet jämfört med en rund matta där alla ”tvingas” sitta på samma sätt. Vid en trappa med olika nivåer kan du välja om du vill sitta bakom eller framför. Trappan blir ofta avdelningens centrum, beroende på lokal och utformning. Det är där det händer! Det behöver naturligtvis inte bara vara pedagoger på ”scenen” utan ofta är det barn som berättar, visar något eller så. Den som är på scenen får ett tydligt fokus på sig.
MÖTESTRAPPA INNE OCH UTE
Är det något vi alla har utmanats i denna vår så är det att tänka om, och aktivt göra våra utemiljöer funktionella och inbjudande. Vi har därför möblerat om på några bänkar och byggt en utetrappa. Nu har vi oftast våra morgonmöten ute! Mötestrappan förmedlar någon slags rutin i det som nu är annorlunda i vår värld. Den står för viss regelbundenhet och struktur. Varje avdelning möts flera gånger varje dag, av olika orsaker på den självklara platsen trappan. Vi ville behålla vår rutin fast vi nu öppnar förskolan ute. För att slippa gå in, och sedan gå ut igen med en del av gruppen gjorde vi helt enkelt en utetrappa.
HUR BYGGER MAN?
Vill ni göra en riktigt fin trappa bygger ni i MDF eller liknande, med täckande sidor. Tips: mät så att en rumpa plus ett par fötter får plats på de nedersta stegen/steget.
Det billigaste alternativet är lastpallar. Mät, såga till. Använd skumplast som man har under golv, och lägg den på lastpallen innan du lägger golvet. Då blir det en mer jämn nivå på golvet, och mindre risk att det vickar. Lägg ett ”klickgolv” på lastpallarna. Lägg så som du gör på riktigt. Dvs, har du en vinkeltrapp lägger du ådringarna åt samma håll på hela trappen. Du får såga av många mindre bitar till den ena halvan, med andra ord.
Som sagt, helst vinkel. Vi hade tyvärr inte plats med vinkel, och har en yngrebarnsgrupp på 15 barn vilket gjorde att vi kände att vi fick plats på denna. Istället gjorde vi trappan djupare. Det går åt en och en halv pall på djupet i botten samt en pall i djupet på översta steget. Vår är så stadig mellan väggarna att vi inte behöver skruva fast golvet i hörnen.
Lycka till, ni som vill bygga trappor!
VARFÖR TRAPPA? EN MATTA FUNGERAR VÄL?
Mötestrappan är en tydlig mötesplats som blir extra ”laddad” och viktig. Den har förmågan att bygga upp en stämning och förväntan. En betydelsefull plats där det händer viktiga saker. Varför vinkel? Jo, det självklara valet är vinkel om lokalen tillåter. I en vinkeltrappa möts barnen bättre, fokus riktas mot ”scenen”. Jämfört med en matta, har jag svårt att se att det kan bli samma fokus på ”scenen” då det inte är lika tydligt var barnen ska sitta, och vart de ska titta (var scenen är). Det är betydligt mycket lättare att som vuxen läsa en bok framför barnen som sitter på en trappa, jämfört med en matta. Hur ska man sitta på en matta? Alla barn ser ju inte, och hur ska du hålla i boken? Har inte gjort det sedan 2008, så jag kan verkligen inte med något annat än trappa. Men, jobbade ett år i Huddinge, slutade där för snart två år sedan nu, och fick använda matta i ett helt år! Då om någon gång insåg jag dessa fördelar med en trappa! Jag jobbar inte utan mötestrappa!
”Fröbelmatta”, det är liksom en annan pedagogisk tanke och teori bakom samlingsmattan, än bakom mötestrappan. Mattor, soffor och andra hemtrevliga saker fanns förr, när det var daghem. DagHEM. Miljöerna skulle likna hemmen. Läste man en bok kanske man då satt i en soffa istället. Förskolans historiska framväxt är intressant, och jag läser om just detta i Magisterprogrammet på SH. Vi har gått från barnkrubba, till barnträdgård, småbarnsskola, daghem och till förskola. Olika pedagogiska tankar har genomsyrats, från omsorg till omsorg OCH lärande. Från att enbart vara omsorg för de fattiga, till en förmedlingspedagogik och till ett processinriktat arbetssätt inspirerat från Reggio Emilia. Ja, så är det ju inte på alla förskolor naturligtvis, vi har olika pedagogiska inriktningar. Men jag befinner mig i detta sammanhang.
”Rörelsen och motsättningen eller spänningen mellan olika dominerande diskurser kan ses som en del i utvecklingen av våra barninstitutioner såsom förskola och skola och de aktiviteter som ska äga rum där. Den svenska och nordiska förskolans föregångare har inte bara inspirerats av den tyska Fröbelinspirerade barnträdgårdsrörelsen (där berättande och pedagogiska instruktioner och artefakter skulle stimulera barns lärande). Den har även påverkats av den amerikanska progressivismen utifrån Deweys tankar om lärande, som i Sverige kom till uttryck i det som i förskolesammanhang har kommit att kallas aktivitetspedagogik.”
(Om förskolan och de yngre barnen -historiska och nutida nedslag, Balldin, Dahlbeck, Harju och Lilja)
Jag tror att det är viktigt att känna till vår historia. Jag tror att vår historia många gånger lever kvar, i vissa detaljer. Bara ordet ”samling”. Vad betyder det? Hur gör man en samling? Vi har också samling ibland, sjunger sånger osv. Eller ännu hellre, ”vi samlas på trappan” för att till exempel dela in oss i nya grupper efter lunch och vila. Reflektera och mötas i större grupp innan lunch. Det finns många orsaker till att samlas på trappan. Morgonmötet är en viktig start, och tankar om det har jag beskrivit i tidigare inlägg. Att ha samling och sitta i ring på en rund matta har vi väl alltid gjort... På många ställen lever det kvar. På de flesta om jag skulle gissa. Även innehållet kanske lever kvar på sina håll? Samma förutbestämda agenda med veckodagar, räkna kompisar osv. Jag jobbar mer för ett innehåll där vi tillsammans gör agendan, vi och barnen! Som sagt, tankar om morgonmötet finns i ett annat inlägg.
HUR kan mötestrappan bli den viktiga plats där delaktighet är i fokus?
Jag tänker att barnen väljer sin plats utefter humör, eller personlighet. Du kanske vill vara i centrum, eller sitta lite vid sidan av. Det blir en större valfrihet jämfört med en rund matta där alla ”tvingas” sitta på samma sätt. Vid en trappa med olika nivåer kan du välja om du vill sitta bakom eller framför. Trappan blir ofta avdelningens centrum, beroende på lokal och utformning. Det är där det händer! Det behöver naturligtvis inte bara vara pedagoger på ”scenen” utan ofta är det barn som berättar, visar något eller så. Den som är på scenen får ett tydligt fokus på sig.
MÖTESTRAPPA INNE OCH UTE
Är det något vi alla har utmanats i denna vår så är det att tänka om, och aktivt göra våra utemiljöer funktionella och inbjudande. Vi har därför möblerat om på några bänkar och byggt en utetrappa. Nu har vi oftast våra morgonmöten ute! Mötestrappan förmedlar någon slags rutin i det som nu är annorlunda i vår värld. Den står för viss regelbundenhet och struktur. Varje avdelning möts flera gånger varje dag, av olika orsaker på den självklara platsen trappan. Vi ville behålla vår rutin fast vi nu öppnar förskolan ute. För att slippa gå in, och sedan gå ut igen med en del av gruppen gjorde vi helt enkelt en utetrappa.
HUR BYGGER MAN?
Vill ni göra en riktigt fin trappa bygger ni i MDF eller liknande, med täckande sidor. Tips: mät så att en rumpa plus ett par fötter får plats på de nedersta stegen/steget.
Det billigaste alternativet är lastpallar. Mät, såga till. Använd skumplast som man har under golv, och lägg den på lastpallen innan du lägger golvet. Då blir det en mer jämn nivå på golvet, och mindre risk att det vickar. Lägg ett ”klickgolv” på lastpallarna. Lägg så som du gör på riktigt. Dvs, har du en vinkeltrapp lägger du ådringarna åt samma håll på hela trappen. Du får såga av många mindre bitar till den ena halvan, med andra ord.
Som sagt, helst vinkel. Vi hade tyvärr inte plats med vinkel, och har en yngrebarnsgrupp på 15 barn vilket gjorde att vi kände att vi fick plats på denna. Istället gjorde vi trappan djupare. Det går åt en och en halv pall på djupet i botten samt en pall i djupet på översta steget. Vår är så stadig mellan väggarna att vi inte behöver skruva fast golvet i hörnen.
Lycka till, ni som vill bygga trappor!
Kommentarer
Skicka en kommentar