Den förundrade

Som en ytterligare aspekt av delaktighet, som jag ju brinner för, tänkte jag skriva ner mina tankar om att få välja sin plats på fler ställen än trappan.  Det hänger ihop med de tidigare inläggen på så vis att det handlar om att barnen får tänka själva, träna sig i att göra ett aktivt val, men också föra en dialog och kompromissa. Tidigare har jag skrivit om morgonmöten, trappans funktion osv. Jag tänkte nu skriva om vikten av att få välja sin plats vid till exempel vilan och vid lunchen. Arbetssättet där man som pedagoger väljer platser åt barnen på alla olika ställen och vid alla rutinerna under dagen går gissningsvis ofta på ren vana. En vana som liksom hänger i. Det är som att det ibland sitter i väggarna. Att det är så man gör och det kanske inte ens förs en diskussion om varför. Jag brukar skriva mina tankar ganska rakt på sak, och det gör jag här med. Det är utifrån mina erfarenheter, erfarenheter jag bär ihop med både fd kollegor och de nuvarande kollegorna. Jag börjar f

Flera andra förskolor i vår organisation inspireras och bygger trappor. Bilderna på våra trappor är de mest likade på min Instagram (@denforundrade). Något jag vill förmedla i och med att kollegor inspireras, är varför och hur. Att bygga trappan är inte så svårt, men att reflektera över varför vi gör det, och hur vi använder den är desto mer krävande. VARFÖR TRAPPA? EN MATTA FUNGERAR VÄL? Mötestrappan är en tydlig mötesplats som blir extra ”laddad” och viktig. Den har förmågan att bygga upp en stämning och förväntan. En betydelsefull plats där det händer viktiga saker. Varför vinkel? Jo, det självklara valet är vinkel om lokalen tillåter. I en vinkeltrappa möts barnen bättre, fokus riktas mot ”scenen”. Jämfört med en matta, har jag svårt att se att det kan bli samma fokus på ”scenen” då det inte är lika tydligt var barnen ska sitta, och vart de ska titta (var scenen är). Det är betydligt mycket lättare att som vuxen läsa en bok framför barnen som sitter på en trappa, jämfört med en