Spår av barnens kreativitet?

Jag scrollar i olika FB grupper där det vimlar av miljöbilder från olika förskolor. Ofta har pedagogerna förvandlat en tråkig hörna till en "skogsvrå", en tråkig korridor har blivit trevlig med lite mer färg, en ateljé har blivit kreativt inbjudande då en stor, helt perfekt utklippt blomma med färggranna blad sitter på väggen... "Skogsvrån" har träd som tydligt har skapats av en vuxen. Kreativt, vackert, estetiskt, inbjudande? Eller?

Det är något som skaver... Väldigt sällan bland dessa skapelser ser jag spår av barnens kreativitet. Teckningar, lerarbeten, stora målningar, mindre målningar, "tillsammansmålningar" eller enskilda. Inget. Nada. Tomt. Självklart spelar vi pedagoger en stor och viktig roll när det gäller att skapa välkomnande, kreativa, estetiskt vackra och inbjudande miljöer och mötesplatser. Men frågan är på vilket sätt vi gör detta? 

Min dröm är att tillsammans med kollegor och barn skapa en förskola där barnens tankar står i centrum. Där deras processer och ibland också slutresultat får ta plats. Mellan raderna syns då pedagogernas förhållningssätt också, tänker jag. 

Hur skapar vi då denna förskola? Det är inte lätt, men jag tror att om vi börjar att arbeta med barnen, istället för bredvid dem så har vi kommit en bit på väg. Att vara genuint nyfikna och låta deras tankar komma till uttryck -här kommer vår professionalitet in tänker jag. Hur kan vi pedagoger iscensätta miljöer utan att stå för "skapandet" själva? Utan att det är vi som gör de färdiga mallarna, de färdiga blommorna, gräset, träden? Hur och vad erbjuder vi? Hur ser/lyssnar vi? Vilket material presenterar vi och hur skapar vi en atmosfär i gruppen för att ge förutsättningar för ett gemensamt undersökande?