Hur kan vi arbeta med en hållbar framtid, ekonomiskt, miljömässigt och socialt?

En grupp dök upp på FB med namnet "Hållbar utveckling i förskolan". I en annan grupp ställdes en "hur" fråga, hur kan vi arbeta med hållbar utveckling? Jag blev medlem i den första gruppen jag nämnde, och har kollat de översta inläggen. Det är så mycket att tänka kring, komplexa frågor och egentligen handlar det ju om vårt grundläggande synsätt kring hur vi arbetar. Därför blir detta ett långt inlägg kring hur jag tänker, och hur jag och mina kollegor har tänkt. Det är ju dessa tankar vi gett varandra som gjort mig till den pedagog jag är idag. 

Grundläggande synsätt -huret

Vill man arbeta utefter en förutbestämd planering finns många olika uppslag med experiment och liknande att prova. Det är bara att börja! Vi kan plocka skräp. Vi kan fundera kring hur man är en bra kompis. Vi kan göra en grovplanering i förväg -eller så kan vi diskutera hur vi kan arbeta processinriktat/projekterande med barnens tankar i fokus! Hur vi kan erbjuda barnen möjligheter utifrån deras frågor.

Jag menar att det är något helt annat att som pedagog alltid gå in och erbjuda något utefter de vuxnas påhittighet, utifrån en förutbestämd planering, än utefter barnens pågående intresse och processer. Där behövs också kreativitet, en förmåga att se och fånga barnen, men på ett annat sätt!

Men allt beror på, flera gånger har något vi erbjudit tagit fart och blivit långa projekt på över ett år. Ibland är det ju naturligtvis så att jag och mina kollegor också tagit fram något "ur ryggsäcken". En gång gjorde vi ett experiment som vi kallade Trollerihinken, och det fortsatte terminen ut. Skillnaden var att vi från början trodde att det var en engångsgrej, men när barnen visade intresse så fortsatte det! Då har vi tillsammans gått på djupet med undersökandet. Barnen ritade och tänkte, berättade och skapade teorier. Skillnaden är att vi sammanlänkar och gör längre processer. Vi funderar länge kring samma frågor samtidigt som vi skapar nya. Men vi ser att det hänger ihop. En process leder till något nytt, inte helt nytt men det blir nya vinklar. Det blir en ny länk på kedjan, som kan vara ganska trasslig, snarare än att den ligger på en rak och prydlig linje. Vi vet aldrig riktgt var vi hamnar. Det är det roliga och spännande med detta arbetssätt tycker jag. 

Jag är skolad utefter ett projekterande/processinriktat arbetssätt och ett förhållningssätt där barnens tankar ska få berättas. Mina år i Södertälje har stärkt mig som pedagog i detta. Även i Botkyrka hade vi påbörjat tänket med gemensam projektrubrik (inte för att det möjligtvis måste vara en ingrediens, men min erfarenhet är att det underlättar). I min organisation i Södertälje har vi under flera år haft "En hållbar framtid" som projektrubrik. Eftersom den är så bred har vi under åren ägnat oss åt väldigt olika saker. Vi har odlat, men även där gått på djupet och tänkt, ritat, provat på olika sätt. En gemensam nämnare i allt vi gjort är den bit av hållbar utveckling som handlar om det sociala. Det går alltid som en röd tråd. Förskolans tradition och grund ligger djupt rotat i detta. Att tänka och göra tillsammans, att göra olika, att inspirera, motivera och våga. Det händer något när vi ger barnen dessa möjligheter. 

Dykaren Lucian och hans vänner -ett konkret exempel

Jag tänkte att det kan vara passande att kort berätta om vårt senaste läsår. Mitt sista läsår i Södertälje. Jag kommer nog inte att glömma dykaren Lucian! 

I augusti när vi startade upp var förutsättningarna sådana att gruppen hade tre pedagoger, nya för dem men välkända på förskolan. Det är inte det optimala men detta år blev sådant. Det här var en grupp 5 åringar som nu skulle påbörja sitt sista läsår på förskolan. 

För att starta upp med något, så gick vi en del promenader i närområdet. Vi erbjöd en spännande miljö inne på vår avdelning. Vi lärde känna varandra och vi pedagoger försökte göra oss så lyhörda som vi bara kunde. Vi såg att barnen började intressera sig för skräpet utomhus. De reagerade starkt över detta. Detta tog vi fasta på och vi började titta på filmer på Håll Sverige rent. Bland annat en film där dykare plockar upp skräp från havet. Detta inspirerade några barn i sin tur att leka detta med lego. En dykare i lego fick namnet Lucian, det tillkom vänner i form av till exempel en sjöjungfru. Barnen fantiserade och hittade på, det blev olika sagor! Vi skrev och ritade dessa huvudpersoner och handlingen. Spelade upp sagorna på olika sätt, bland annat genom att animera dem med hjälp av "Puppet pals" -en app i iPad. Mot slutet av våren gjorde vi kretslopp efter att ett barn förstått att allt hänger ihop. 

"Människor kastar skräp -fisken äter skräpet och får skräp i magen -vi människor äter fisken och får skräp i oss!" 

Vi valde att dela detta barns tankar för fler. Det blev sedan stora teckningar där flera barn tänkte och ritade kretslopp. 

Ett fantastisk arbete blev det utav barnens intresse och engagemang. Vi lade till, utmanade och gav möjligheter att i mindre grupper tänka tillsammans. Vi gav möjligheter för barnen att dela sina tankar och teorier. Vi gav dem uppslag, men utefter deras tankar. Vi gjorde det tillsammans! En otroligt viktig del är hur vi arbetar med pedagogisk dokumentation. Vi har våra "veckoreflektioner" -som en sorts spaltare som fokuserar på vad barnen gjort och sagt, samt våra reflektioner. Vi kan prata om det ämnesinnehållsliga och vad vi kan erbjuda härnäst för att ge barnen möjlighet att fortsätta sitt undersökande. Tex gav vi dem "Puppet pals" för att göra animerade filmer av deras berättelse. Vi fotar och filmar men försöker få med det vi tolkar som hett och viktigt! En utmaning i sig!

Hur kan vi då arbeta med en hållbar framtid?

Frågan hur vi kan arbeta med hållbar framtid är inte enkel att svara på. Det beror på vad barnen visar intresse för skulle jag säga. Men "ämnet" är så brett att det finns hur många uppslag som helst -varje dag! Det gäller bara för oss att se dem! Det är mitt svar på frågan. Att värna om vår jord, vår enda planet och oss människor rent socialt, är det viktigaste arbete vi kan göra tror jag.