Hur kommer vi hit?
Jag arbetar med en grupp barn som i år fyller fyra år. De var alltså tre år i höstas. Den här åldern är en av mina favoritåldrar! Det händer så otroligt mycket!
Vi hade ett litet möte efter lunch och delade in oss i ganska många små grupper. Jag och några barn gick och arbetade med lera. Då vi har tecknat ganska mycket den här våren, både oss själva men också de sticklingar som växer upp och ska bli solrosor, sockerärtor osv så tänkte jag i stundens ingivelse att vi kanske skulle göra människor i lera. Vi har en ”modell” i trä från Ikea som stod på bordet. Jag gav varje barn tre lerkuber. Detta för att göra det lite lättare, jag tänkte att det behövs lite handledning här och vi ska tillsammans lyckas! Vi har inte arbetat jättemycket med lera, men de känner till ”slickers” och har börjat använda verktygen som just verktyg. En av kuberna fick de dela på mitten och göra ben av. Vissa använde sig av tekniken att bygga ihop människan liggande, medan andra gjorde det stående direkt. Barnen fixade detta galant! Min roll bestod i att visa på vissa tekniker så som att dra ut leran över alla skarvar så att delarna sitter fast. Vi använde verktygen till detta. Några barn ville göra ögon och mun, och de valde noga ut rätt verktyg att trycka och dra streck med.
Hade jag agerat annorlunda, gett barnen fri tillgång till lera i klumpar, låtit bli att visa vissa tekniker, så är jag övertygad om att det hade blivit ett annat resultat. De hade kanske utforskat och lärt sig något om materialet, men kanske inte fått tillgång till olika sätt att göra och olika tekniker att ta till. Jag tänker att det här är undervisning. Begreppet har varit på tapeten ett tag och det ska bli intressant att läsa nya läroplanen. Jag som lärare har kännedom om vissa tekniker som jag kan lära ut. Barnen formar sina egna figurer, och lägger till sina egna detaljer. De lär sig tekniken att få ihop lerbitarna och de lyckas att få till en människa! Det är inte alltid slutresultatet är viktigt men ibland är det kul att kunna spara, känna sig stolt och glad! Undervisning är naturligtvis också att arbeta projekterande, att utgå från barnens frågor och finnas där för att ställa följdfrågor, bidra med material och möjliggöra ett undersökande. Det är inte ”katederundervisning” -hoppas jag! Vi vill ta vara på alla barnens tankar och idéer, det är dessa som tillsammans bildar en helhet, och vi lär oss av varandra. Barnen kan visa tekniker för varandra. Ett barn gjorde till exempel tår på sin människas fötter. Ett barn hade en idé om hur man kan göra hår. Tillsammans lyckades vi!
En härlig eftermiddag på jobbet!
Vi hade ett litet möte efter lunch och delade in oss i ganska många små grupper. Jag och några barn gick och arbetade med lera. Då vi har tecknat ganska mycket den här våren, både oss själva men också de sticklingar som växer upp och ska bli solrosor, sockerärtor osv så tänkte jag i stundens ingivelse att vi kanske skulle göra människor i lera. Vi har en ”modell” i trä från Ikea som stod på bordet. Jag gav varje barn tre lerkuber. Detta för att göra det lite lättare, jag tänkte att det behövs lite handledning här och vi ska tillsammans lyckas! Vi har inte arbetat jättemycket med lera, men de känner till ”slickers” och har börjat använda verktygen som just verktyg. En av kuberna fick de dela på mitten och göra ben av. Vissa använde sig av tekniken att bygga ihop människan liggande, medan andra gjorde det stående direkt. Barnen fixade detta galant! Min roll bestod i att visa på vissa tekniker så som att dra ut leran över alla skarvar så att delarna sitter fast. Vi använde verktygen till detta. Några barn ville göra ögon och mun, och de valde noga ut rätt verktyg att trycka och dra streck med.
Hade jag agerat annorlunda, gett barnen fri tillgång till lera i klumpar, låtit bli att visa vissa tekniker, så är jag övertygad om att det hade blivit ett annat resultat. De hade kanske utforskat och lärt sig något om materialet, men kanske inte fått tillgång till olika sätt att göra och olika tekniker att ta till. Jag tänker att det här är undervisning. Begreppet har varit på tapeten ett tag och det ska bli intressant att läsa nya läroplanen. Jag som lärare har kännedom om vissa tekniker som jag kan lära ut. Barnen formar sina egna figurer, och lägger till sina egna detaljer. De lär sig tekniken att få ihop lerbitarna och de lyckas att få till en människa! Det är inte alltid slutresultatet är viktigt men ibland är det kul att kunna spara, känna sig stolt och glad! Undervisning är naturligtvis också att arbeta projekterande, att utgå från barnens frågor och finnas där för att ställa följdfrågor, bidra med material och möjliggöra ett undersökande. Det är inte ”katederundervisning” -hoppas jag! Vi vill ta vara på alla barnens tankar och idéer, det är dessa som tillsammans bildar en helhet, och vi lär oss av varandra. Barnen kan visa tekniker för varandra. Ett barn gjorde till exempel tår på sin människas fötter. Ett barn hade en idé om hur man kan göra hår. Tillsammans lyckades vi!
En härlig eftermiddag på jobbet!
Kommentarer
Skicka en kommentar