Den bärande väggen...
För mig har DELAKTIGHET alltid varit en av de allra viktigaste grundläggande delar som vi har att förhålla oss till i förskolan. Jag och mina fd kollegor arbetade mycket med detta begrepp. Ett projekterande arbetssätt bygger på delaktighet, annars är det inte projekterande tänker jag. Är det för lätt så är det inte rätt säger Linda Linder, som jag länkar till nedan. Så är det, tänker jag också! Det är inte lätt att låta en barngrupps alla tankar få plats, samt att även få ihop kollegiets synsätt och tankar, som ibland kan vara olika. Det är svårt, det är bara att inse. Om det är för lätt blir det tråkigt, så jag ser hellre en komplex verklighet som utmanar oss i våra tankar.
Starten av dagen är så otroligt viktig för att få till ett projekterande där delaktighet är den bärande väggen. Ger vi inte möjlighet eller förutsättningar till delaktighet så river vi väggen, huset rasar och där står vi i rasmassorna och får inte till det... Jag och mina fd kollegor har arbetat på ett liknande sätt som beskrivs i bloggen ”Pedagogiska kullerbyttan” nedan. Vi gick in på morgonmötet med utmaningar och tankar, förslag på material som vi kunde använda i vårt undersökande. Dessa tankar kommer utifrån det vi har kommit fram till under vår reflektionstid. Grupperna gjorde vi upp utefter vilka närvarande barn vi hade, de olika individernas intresse, kunskaper och vad de gjort tidigare. Är det något pågående arbete som vi ska fortsätta med? Vilka fiffiga kompisar kan vara med och berika med sina tankar? Våra frågor var i fokus och hur vi skulle undersöka dem.
Läs gärna bloggen ”Pedagogiska kullerbyttan” där hon beskriver morgonmötet:
https://kullerbyttanblogg.com/2018/06/10/samling-mote-skit-samma-sa-lange-det-handlar-om-delaktighet/
Delaktighet bör genomsyra hela verksamheten under hela dagen tänker jag. Att låta barnen få göra egna val och att samtidigt visa på vår komplexa verklighet där enskilda individer inte alltid kan få som de vill är viktigt. Jag tänker att det blir ett lärande även i dessa kompromisser och diskussioner som kan följa. Men våga tro på att barnen kan göra bra val, tro på att vi tillsammans kan skapa bra grupper på morgonmötet. Tro på att barnen kan ha ömtåligt material på de äldre avdelningarna. Tro på att barnen klarar av att ta hand om och vårda miljön. Tro på att de kan välja sin plats att sitta vid. Ge dem förutsättningarna! Delaktighet är den bärande väggen som håller upp vårt hus. Det hänger ihop med vår tro på det kompetenta barnet. Tro på att barnen kan vara med och styra agendan, istället för att köra över dem med en förutbestämd mall.
Vilka samhällsmedborgare vill vi ha? Vilka egenskaper vill vi att barnen ska ha i sin ryggsäck när de avslutar sin förskoletid? Jag tänker att vi vill ha nyfikna och vetgiriga barn. Socialt kompetenta barn som kan tänka själva och samtidigt lyssna på andras tankar och göra tillsammans. Vi vill ha kreativa barn som är lösningsfokuserade. Vi vill ha barn som kan tala om sina ideér. Vi vill ha barn som förstår att olikhet berikar, och att det en inte kan själv än, kan en kompis. Därför tänker jag att det är viktigt med delaktighet och att visa på den komplexitet det innebär.
Starten av dagen är så otroligt viktig för att få till ett projekterande där delaktighet är den bärande väggen. Ger vi inte möjlighet eller förutsättningar till delaktighet så river vi väggen, huset rasar och där står vi i rasmassorna och får inte till det... Jag och mina fd kollegor har arbetat på ett liknande sätt som beskrivs i bloggen ”Pedagogiska kullerbyttan” nedan. Vi gick in på morgonmötet med utmaningar och tankar, förslag på material som vi kunde använda i vårt undersökande. Dessa tankar kommer utifrån det vi har kommit fram till under vår reflektionstid. Grupperna gjorde vi upp utefter vilka närvarande barn vi hade, de olika individernas intresse, kunskaper och vad de gjort tidigare. Är det något pågående arbete som vi ska fortsätta med? Vilka fiffiga kompisar kan vara med och berika med sina tankar? Våra frågor var i fokus och hur vi skulle undersöka dem.
Läs gärna bloggen ”Pedagogiska kullerbyttan” där hon beskriver morgonmötet:
https://kullerbyttanblogg.com/2018/06/10/samling-mote-skit-samma-sa-lange-det-handlar-om-delaktighet/
Delaktighet bör genomsyra hela verksamheten under hela dagen tänker jag. Att låta barnen få göra egna val och att samtidigt visa på vår komplexa verklighet där enskilda individer inte alltid kan få som de vill är viktigt. Jag tänker att det blir ett lärande även i dessa kompromisser och diskussioner som kan följa. Men våga tro på att barnen kan göra bra val, tro på att vi tillsammans kan skapa bra grupper på morgonmötet. Tro på att barnen kan ha ömtåligt material på de äldre avdelningarna. Tro på att barnen klarar av att ta hand om och vårda miljön. Tro på att de kan välja sin plats att sitta vid. Ge dem förutsättningarna! Delaktighet är den bärande väggen som håller upp vårt hus. Det hänger ihop med vår tro på det kompetenta barnet. Tro på att barnen kan vara med och styra agendan, istället för att köra över dem med en förutbestämd mall.
Vilka samhällsmedborgare vill vi ha? Vilka egenskaper vill vi att barnen ska ha i sin ryggsäck när de avslutar sin förskoletid? Jag tänker att vi vill ha nyfikna och vetgiriga barn. Socialt kompetenta barn som kan tänka själva och samtidigt lyssna på andras tankar och göra tillsammans. Vi vill ha kreativa barn som är lösningsfokuserade. Vi vill ha barn som kan tala om sina ideér. Vi vill ha barn som förstår att olikhet berikar, och att det en inte kan själv än, kan en kompis. Därför tänker jag att det är viktigt med delaktighet och att visa på den komplexitet det innebär.
Kommentarer
Skicka en kommentar