Ett morgonmöte som genomsyras av delaktighet

Frågan är vilka människor vi vill ha i framtiden? De som följer strömmen och gör som någon annan bestämmer, eller de som kan argumentera, komma med ideèr, men samtidigt lyssna på andra?

Morgonmöte

Uppstarten av dagen är så otroligt viktig och där läggs grunden till hur resten av dagen blir, åtminstone förmiddagen. Det går självklart att ha fler möten under dagen, nya mindre grupper behöver skapas även på eftermiddagen. Alla möten sker på våra respektive trappor. Varför trappor? Ja, det är en tanke i sig, och jag har ett tidigare inlägg om detta. Har även en del instagraminlägg (denforundrade) kring just trappor. Delaktighet har jag nämnt tidigare i bloggen, och det är något som jag tänker är grunden i ett projekterande arbetssätt. Just ordet morgonmöte, tänker jag, belyser tanken om att det är just ett möte, vilket innebär att flera personer möts. Visst, vid en samling samlas flera, men frågan är på vilket sätt man verkligen möts? Det kan finnas olika syften med ett möte/en samling. Men just morgonmötet har som syfte att starta dagen på ett bra sätt, och när vi är klara sprider vi ut oss i mindre grupper, alla blir förberedda och vet vad de ska göra. Både barn och pedagoger. När vi återigen sitter på trappan innan lunch kallar vi det för samling. Då har vi ett annat syfte, vi sjunger sånger osv för att sedan gå i mindre grupper till borden för att sätta oss och äta. Men här tänker jag berätta så konkret jag kan, om hur vi genomför våra morgonmöten med barnen. Denna tanke kom sig av en fråga på min instagram. Först lite grundläggande tankar och förklaringar.

De äldsta kontra de yngsta

Först kan jag berätta att mötet har lite olika delar. Vi äter frukt, läser eventuellt en bok osv. Det kan se lite olika ut för de yngre och de äldre. Med de äldre som jag jobbade med föregående läsår blir det mer dialog, mer högljudda önskemål, mer argumentation. Det kan gå riktigt hett till ibland, med 24 olika viljor. Det är inte lätt, och det är heller inte meningen att vi ska göra det lätt för oss. Ju äldre barn, desto mer dialog och förhandlande. Med de yngsta måste vi läsa av dem på ett helt annat sätt. Det kan till exempel gå till så att två barn visar sig väldigt intresserade av måleriet som vi dukar fram strax innan morgonmötet. 

Whiteboardtavla, stödbilder och TAKK

Vi har alla whiteboardtavlor med samma aktivitetsbilder samt TAKK (se bild). De äldsta har bara namnlappar, annars samma princip. När våra barn blir äldre och byter avdelning är konceptet och förhållningssättet detsamma. De kommer att känna igen sig och då kommer det också att flyta på bättre med de allra äldsta. Förra året var detta nytt för dem. De var vana att sitta i ring, och vana vid att pedagogerna hade förutbestämda grupper. Barnen var inte riktigt vana vid att kunna välja. Det var en prövning vid maten, att våga göra ett aktivt val och välja plats. Många fick vi hjälpa i början och försiktigt lotsa till en stol. Att starta dagen på detta sätt var en ovana både för barn och pedagoger, hur gör man? Det var helt enkelt mycket nytt, som nu har satts sig mycket bättre. 

Det är inte "låt gå" eller "bestäm fritt" och inte heller "pedagogen bestämmer" skrev jag på insta... Hur gör ni då, rent konkret för att bjuda in bra konstellationer av barn? Blev en följares fråga... (denforundrade)

En berättigad och klok fråga. Det är nästan omöjligt att svara, det är så komplext. Men jag kan försöka ge ett exempel på hur de skulle kunna se ut med de äldre:

Klockan är 08:30. De äldre barnen sitter på mötestrappan. Vi hälsar godmorgon och bjuder på frukt (frukost kl 07:00-07:30 så de flesta äter hemma). Man kan här göra olika.. läsa en bok/boksamtal osv. Under tiden de äter (då kan de ändå inte prata så mycket) så serverar vi oftast en liten "meny". Vad är möjligt att göra idag? Vilka barn är här? Är några sjuka/lediga? Dessa barn sätts i så fall vid kanten på tavlan eftersom de inte ska ingå i några grupper denna dag. Vi kommer hit med en planering. Den består av en tanke på de frågor vi vill undersöka och vilka aktiviteter vi tänker passar till detta ändamål. Oftast rör vi ju oss i samma frågor ett helt läsår, men detaljer kan ändras, fördjupas. Nya tankar föds hela tiden... Dessa tar vi vara på. 

Pedagog: "Lina och Kristian, ni funderade ju på hur träden andas, och ni hade en tanke om det... skulle ni vilja visa några kompisar hur ni tänkte? Ni kanske kan rita hur ni tänker?"

Lina: "Ja!"

Kristian ler.

Pedagog: Vad spännande, vi tänkte att vi skulle bjuda in några kompisar, skulle Diana vilja vara med? (ett barn som pedagogen är övertygad om kan vara intresserad och bidra med tankar, och som pedagogen kommer på där och då). 

Diana: "Jag vill gå ut!" 

Pedagog: "Okej... Vet du, igår såg jag att du byggde ett träd i lego. Skulle du kunna bygga ett likadant, och sedan rita hur du tänker dig att det andas?"

Diana: "Ja!"

Pedagog: "Vi tänker oss att vi kan ha en grupp som arbetar med lera också, och en som går ut och tittar noga på träden, kanske kan ni få syn på något viktigt! (Bra att presentera menyn, hur ska de annars veta vad de har att förhandla om)

Några räcker upp handen.... Några ropar högt vad de vill...

Pedagog: "Så, vilka fler skulle vara intresserade av att teckna med Lina, Kristian och Diana? Räck upp handen... (Deras lappar sitter nu under bilden tecknande)  

Patrick och Walter räcker upp handen.

Ja, jag tänker att ni kanske kan se bilden framför er. Jag har helt hittat på situationen ovan, men det är en inblick i hur det kan se ut. Det kan var många viljor. Det blir en blandning av att de väljer, vi väljer och vi väljer tillsammans i ett förhandlande. Vi styr in barn där det behövs, och delar därmed på barn som mår bra av det, men målet är att göra det stöttande och smidigt. Vi lockar och utmanar fast man kanske först inte vill. Vi kan ha många fler grupper än pedagoger. Om det finns någon rörlig pedagog till exempel. 

De yngstas morgonmöte

Med de yngsta barnen har vi startat upp med namnsång och sedan "boksamtal" i kombination med frukt. Vi läser en bok med konkret material. Boksamtal är ett koncept från utbildningen SOKA (Språk och kunskapsutvecklande arbetssätt) som genomförts och genomförs i Södertälje kommun. När vi är klara med boken tar vi fram vår whiteboardtavla med bilder på de vanliga aktiviteterna, vi har även bilder på alla barn och deras namn under. Bilderna gör det tydligt och vi märker barnens uppskattande kring detta. Här blir det av naturliga skäl mindre av den verbala dialogen. Vi läser av barnen, vad de visar intresse för, och väljer grupper som blir bra. Grunden är densamma, och barnen vänjer sig vid själva konceptet. Det blir en progression mot en dialog och en ökad delaktighet. Med de yngsta gäller det att vara extra lyhörd som pedagog. 

Varför morgonmöte?

Poängen är delaktighet. Att få träna sig i att tycka, tänka och argumentera med respekt. Att få träna sig i att lyssna och förhandla. Vi lär känna barnen mycket bättre genom detta arbetssätt, det är min erfarenhet. Ser vi barnen i en fast grupp, på en fast plats så blir man därefter. Ser vi barnet i olika sammanhang så blir man olika. Vilka medmänniskor vill vi ha i framtiden? De som följer strömmen? För mig är det en hemsk tanke som för mig till Hitler och andra världskriget. Det är oerhört farligt att ha en pedagogik som bygger på att barnen ska göra som pedagoger säger, befinna sig i den grupp vi på förhand har bestämt, sitta på den stol pedagogerna kommit överens om passar mig bra, kanske för att lugna ner två högljudda kamrater som sitter på varsin sida om mig? Som sagt, inte låt gå, och inte pedagogen bestämmer, utan mellantinget, de svåra och komplexa. Just där ska vi befinna oss tänker jag!

Mötestrappan för våra yngsta

Boksamtal med konkret material

Whiteboardtavlan!