Lucka 11: Reflektionskultur

I december hade @pedagog.inspiration en adventskalender på sin Instagram. Jag fick äran att vara med i lucka nummer 11. Jag tänkte dela med mig av min text här, och den finns såklart också hos pedagog.inspiration, på hennes blogg: www.pedagoginspiration.com Det finns ju såklart fler läsvärda inlägg där, hela 23 stycken till! Alla med ett eget tema, skrivna av olika pedagoger.

REFLEKTERANDET I FÖRSKOLAN -EN LÄRANDE PROCESS

Vad kan reflektion betyda? Hur reflekterar vi? Hur använder vi den här värdefulla men ibland knappa tiden? Hur blir reflektionen en lärande process?

Jag heter Maria Elbrand (instagram: @denforundrade). Jag är förskollärare och arbetar i barngrupp med 1-2 åringar på en förskola i Södertälje. Jag har även ett uppdrag som pedagogisk lagledare. Just nu pluggar jag dessutom ”magisterprogram i praktisk kunskap -med inriktning mot utvecklingsarbete i förskolan” på Södertörns Högskola. 

Vi läste nyligen några magisteruppsatser för att få en uppfattning om vad det är vi ska påbörja om ett år. En av uppsatserna handlade om reflektion i förskolan; ”En vetenskaplig essä om reflektion och reflektionskulturer i förskolan” (Erika Wallin, 2019). Wallin beskriver reflektionen som en process, och tar hjälp av Platons tankar från gamla Grekland. Genom att enbart läsa kan vi inte få svar på alla frågor. Vi upplever olika, tar till oss på olika sätt och det är först genom samtal som vi kan mötas. Wallin tar hjälp av lite olika källor och fortsätter att resonera kring att i första skedet kan det vara en fördel att mötas utan blanda in känslor. ”Det här hände”. Sedan i steg två kan känslorna komma fram, ”vad kände jag?”. Det är också en förutsättning av vi lyssnar på varandra. Försöker ta in den andres perspektiv. Vad kan vi lära oss av detta? Hur tänker vi om det vi sett? Sedan är det dags att föra in det nya perspektivet i verkligheten. 

Jag vet inte hur det rent generellt i Sverige förhåller sig med våra reflektioner i förhållande till kvalitet. Enligt Wallin finns det flertalet förskolor där det inte pågår reflektion, utan något helt annat (om man definierar reflektion som en lärande process). Man pratar om ”att man inte har tid”, ”att barngruppen är krävande”, vikariebrist och så vidare. Eftersom vi alla som studerar praktisk kunskap skriver eller ska skriva sk. essäer blir det mycket beskrivande utifrån observationer. Wallin beskriver själva samtalen noga. Där det inte fungerar, där man gör helt andra saker behövs kompetensutveckling och ett bättre utformat verktyg som hjälper pedagogerna, tror jag. Dessutom behöver vi ha förutsättningar. Hos oss har varje avdelning två timmars reflektionstid i veckan och det gynnar oss alla i vår utveckling tänker jag. Reflektionen måste också kännas meningsfull skriver Wallin. Vi behöver känna att vi lär oss och utvecklas som pedagoger. Naturligtvis behöver den också gagna barnen. 

En intressant fråga som Wallin tänker kring, och till och med drar lite slutsatser om är att var vi sitter när vi reflekterar -det spelar roll! Generellt sett var det mer fördjupade samtal kopplade till det systematiska kvalitetsarbetet och förskolans styrdokument om pedagogerna satt på stolar vid ett bord. När pedagogerna satt i en soffa, mer bekvämt, var inte reflekterandet av samma kvalitet. Det var inte alltid det kan kallas reflekterande ens. Det var skönt att få denna tanke. Det var mitt första ställningstagande på min arbetsplats som jag började vid för ett och ett halvt år sedan. Vi började ha våra lärarreflektioner i vårt planeringsrum med bord och stolar istället för i personalrummet som är möblerat med en soffa. Det gör skillnad! 

DOKUMENTATIONSVERKTYG

Jag tänker på min organisation, min verklighet och drar slutsatsen kring att verktyget vi har är av avgörande betydelse för hur vi får till vår reflektion rent kvalitetsmässigt. Hos oss har vi en Power point för hösten och en för våren. Hösten startar redan i juni på våra utvecklingsdagar. Vi gör sammanfattning i arbetslaget, och framåtblick i de nya arbetslagen. Vi gör mindmap och utifrån vårens undersökningsområde formulerar vi ett ganska brett undersökningsområde. Det kan ju vara barn från olika avdelningar som bildar en ny avdelning tex. Sedan när själva veckoreflektionerna tar fart är det dels en sida för att lägga in några bilder från olika undervisningstillfällen. Sidan efter består av själva reflekterandet; Vad erbjöds? Kopplingar till våra styrdokument. Vad gjorde, sa barnen? Material? Vad tänker pedagogerna? För vår del är verktyget vår hjälp. Det är även såhär i slutet utformat med en gedigen sammanfattning med tillbakablick, reflekterandet med barnen och en framåtblick. Inför våren formuleras en fördjupningsfråga. Denna fråga kan undersökas på många olika sätt, med olika uttrycksformer i olika grupper för att anpassa både till individ och grupp. 

PEDAGOGISK DOKUMENTATION

Pedagogisk dokumentation som arbetssätt har vi talat om i Södertälje sedan jag kom hit första gången 2009. Det är en process som går runt runt varje läsår ihop med vårt projekterande arbetssätt. Vi behöver bygga en struktur och organisation på olika nivåer; organisationsnivå, förskolenivå och avdelningsnivå som utvecklar oss alla! För oss pedagoger handlar det om att se, att observera tänker jag. Att ta till sig de bitar som vi känner kan gynna många fler i gruppen. Vi som pedagoger behöver se och upptäcka vad barnen gör. Kunna se vad som skulle kunna bli intressant. Men vi behöver ju inte ha alla svar där och då. Vi tar med oss dokumentationen till reflekterandet med arbetslaget. Detta underlag, dokumentationen är otroligt viktig. Här bör alla pedagoger komma förberedda med tankar, anteckningar, foton mm som de själva varit delaktiga i ihop med barnen. För att vi ska kunna fokusera på vad vi ska dokumentera med ett extra fokus har vi nu till våren vår fördjupningsfråga att utgå ifrån. Den hjälper oss! Vi ser inte allt, och vi kan inte dokumentera allt! Vi gör alltid val. Det gäller att vara medveten om dessa val. Allt hänger ihop i en enda lång process, och att utveckla vårt arbete är så intressant! 

Jag avslutar med en tanke från avslutningen i Wallins uppsats: ”All reflektion leder inte framåt, därför behöver vi tänka igenom vad vi reflekterar om och vilka aspekter runt omkring som påverkar. Vi behöver fundera kring vad vi tänker om förändring och utveckling, vad som är tillåtet att samtala om på våra förskolor, vilka samtal vi ger tid för och hur vi använder reflektionen för fortsättningen”.

/Maria Elbrand @denforundrade