Att starta dagen med de allra yngsta

Att starta dagen med de allra yngsta. Funderar mycket på hur vi gör, och alla dessa detaljer som blir så viktiga, kanske speciellt med de allra yngsta. Detaljerna i ”huret” är viktiga för att skapa den delaktighet vi vill! Jag ska försöka bena ut hur vi gör innan själva morgonmötet. Har tidigare skrivit om ”morgonmöten” men idag slog det mig att det här är en detalj som är så betydelsefull för de alla yngsta.

Klockan är 08:00 och det är  onsdag morgon. Tillsammans med de barn som kommit riggar vi upp för dagens aktiviteter. Vi plockar fram leran, och lite nya ”verktyg”. ”Lela med” säger en av 1-åringarna och ser ut att vara väldigt intresserad. Jag tänker att det gäller att lyssna extra noga, titta efter barnens intentioner. Se vad de vill.

Klockan blir 08:30 och vi sätter oss  på trappan och har morgonmöte. Vi är förberedda på så vis att vi sett barnens intressen, och vi har också med vår planering där vi har en tanke om några barn som vi vill bjuda in till aktiviteterna. Man kan säga att dessa barn blir en ”grundstomme” av ”fiffiga kompisar”. Ett par barn kanske vi i förväg väljer ut som de som vi tänker bjuda in. Resten löser vi på morgonmötet. I en dialog som sker med kroppen, olika ansiktsuttryck, men också verbalt. Ibland väljer vi, ibland styr vi, ibland väljer barnen. Ibland får man som man vill. Ibland förhandlar vi. Ibland får man inte göra det man önskade precis nu, men kanske senare.

Har tidigare skrivit om att det blir en progression i hur vi gör, vilket typ av dialoger och förhandlande som sker. När vi har de allra yngsta ser jag det som nödvändigt att också känna in extra noga, se barnet. Men vi måste även visa på vilka möjligheter det finns just idag. Dessa val blir lättare att göra när barnen har varit med och iscensatt aktiviteterna. När vi ”laddar” på detta sätt innan, blir också barnen extra taggade att vara med. Det är sällan barnen inte vill. När man själv har förberett och dukat upp, vill man såklart också vara med!

Tillsammans gör vi bra grupper där barnen får individuella utmaningar, där barnen så långt det går kompletterar varandra och ömsesidigt kan berika. Vi styr egentligen ganska mycket, men på ett finurligt sätt så att vi även kan utmana alla barn. Att bedriva en ”låt gå verksamhet” där det blir ”fritt” skapar nog mest kaos, samt att vi inte utmanar barnen så som vi ska enligt vad de har rätt till, och enligt vår läroplan. Att arbeta på detta sätt är roligt och utmanande. Jag skulle dock inte vilja påstå att det på något sätt är svårare. Men det är jag som påstår det! Som jobbat såhär med kollegor i över 10 år. För min del skulle det vara svårare att ha förutbestämda grupper där man inte lyssnar in barnen på samma sätt. Då kan man räkna med att barnen också sätter sig på tvären. Att de inte vill. Men om de däremot känner sig delaktiga, att någon pedagog ser och hör, då blir det lättare och roligare! Med ett projekterande arbetssätt som grund är barnen också högst delaktiga. Detta är bara en av alla ”metoder” för att möjliggöra ett projekterande arbete tänker jag.