Den förundrade

Nu har den årliga leveransen av böcker kommit! Det här är en av mina goda vanor! Rekommenderar det varmt! Jag beställer två böcker innan min semester, en jobbrelaterad bok och en annan pocket. Jag tänkte att jag skulle börja från början med Läckberg-serien så det fick bli "Isprinsessan". Jag hittade även en för mig ny jobbrelaterad bok; "Hundra sätt att förundras". Passade ypperligt kände jag! Dock vet jag inte än hur mycket nytt det är att läsa i den. Kanske är det sådant jag redan läst. Men kombinationen författare lockade starkt; Anna Barsotti, Gunilla Dahlberg, Harold Göthsson och Tove Jonstoij. Kombinationen väcker intresse, helt klart! Har dock inte hört eller sätt något om denna bok. Böcker brukar dyka upp i olika FB grupper och liknande men denna har jag som sagt inte sett. Men jag bör väl kunna hoppas på lite "förunderlig läsning!"

Jag jobbar nu min sista vecka på den förskola som varit mitt jobb i över 8 år. Sommarläsningen får i år bestå av att läsa gamla anteckningar, de allra bästa anteckningarna! Jag har två A5 kollegieblock där det finns många kloka tankar som jag och mina närmaste tänkt, ibland tillsammans med Per Bernemyr (Reggio Emilia institutet).  Trots dessa värdefulla anteckningar gör jag precis som vanligt också. En skönlitterär bok och en arbetsrelaterad bok är på väg med posten. Men åter till anteckningarna. Jag tänkte bjuda på några rader: "Pedagogisk dokumentation är inte att anteckna ordagrant. Pedagogisk dokumentation är att träna känsligheten för det som barnen tycker är viktigt. Det är ett sätt att träna upp lyhördheten för vad vi vill göra oss lyhörda för".  När vi lade bort penna och papper och gjorde oss nyfikna och gick i större dialog med barnen blev det på ett annat sätt. Istället började vi anteckna några rader efteråt. De mest intressanta, det som stack ut.  "Det intre

En kollega visade mig Lärarnas tidning (nr 7, 2017) idag, och artikeln "D som i Djursholm". Jag slängde mig över artikeln när jag kom hem, eftersom jag tänkte att jag måste försöka förstå detta... Här pratar de om "undervisning" som att "jag lär dig det du inte redan vet". De använder begrepp som lektionspass och fri lek som åtskilda. Vad är ens "fri lek"? Något skaver i mig kring detta begrepp. Jag tror att det är ytterst viktigt att vi är närvarande i barns lek. Inte alltid fullt deltagande, men närvarande och lyhörda för vad som sker. Men begreppet är lite märkligt och jag tror pedagoger tänker olika och agerar olika när det handlar om fri lek. Nog om det, för nu... Läraren i artikeln pratar om sin verksamhet som att förskollärare lär ut medan jag tänker att vi befinner oss i ett kollektivt lärande. Vi lär tillsammans och det är det här som är vår styrka!  En ny läroplan för förskolan ska skrivas, där undervisningsbegreppet ska tydliggöras. De

Jag skriver i min presentation om att jag brinner för barns delaktighet. Jag tänkte att jag skulle förklara detta lite mer... För mig betyder delaktighet att barnen själva får möjlighet att driva sina processer, utifrån det de är nyfikna på genom flera olika uttryckssätt.  Förskolan som en demokratisk mötesplats. Hur är en sådan förskola? Inflytande är ett begrepp som ofta används, och ibland hamnar vi i diskussioner om att till exempel att rösta. Men jag vill gå längre.... jag vill ge barnen förutsättningar till delaktighet över sin egen vardag, sitt eget utforskande vilket även innefattar lek naturligtvis. Lekens betydelse får nog bli ett eget inlägg så småningom! Genom att bygga upp en kultur och organisation av att det är barnens frågor som styr innehållet i vår vardag menar jag att vi bidrar till att ge barnen delaktighet. Vi främjar deras nyfikenhet, vi erbjuder dem material för att undersöka deras frågor, vi ser till att deras tanke kan delas med fler barn i gruppen.

Jag scrollar i olika FB grupper där det vimlar av miljöbilder från olika förskolor. Ofta har pedagogerna förvandlat en tråkig hörna till en "skogsvrå", en tråkig korridor har blivit trevlig med lite mer färg, en ateljé har blivit kreativt inbjudande då en stor, helt perfekt utklippt blomma med färggranna blad sitter på väggen... "Skogsvrån" har träd som tydligt har skapats av en vuxen. Kreativt, vackert, estetiskt, inbjudande? Eller? Det är något som skaver... Väldigt sällan bland dessa skapelser ser jag spår av barnens kreativitet. Teckningar, lerarbeten, stora målningar, mindre målningar, "tillsammansmålningar" eller enskilda. Inget. Nada. Tomt. Självklart spelar vi pedagoger en stor och viktig roll när det gäller att skapa välkomnande, kreativa, estetiskt vackra och inbjudande miljöer och mötesplatser. Men frågan är på vilket sätt vi gör detta?  Min dröm är att tillsammans med kollegor och barn skapa en förskola där barnens tankar står i centru

Som pedagog tycker jag att det är oerhört viktigt att hänga med, vara intresserad av och sedan ta tillvara barnens erfarenheter. Vad är "hett" i deras värld? Just nu är det dessa "Fidget spinner". Många barn har dem och tar med sig dem till förskolan. På vissa skolor och förskolor sätts de upp förbud. Jag tänker tvärt om! Jag är intresserad av vad barnen gör och hur de gör... Någon kanske tycker att det är synd om de barn som inga har. De blir osams och leksaker hemifrån är bara till problem! Ja, det är inte helt enkelt. Jag tror dock att vi i längden vinner mycket på att vara tillåtande och nyfikna. Jag tänker också att när konflikter uppstår är det ett tillfälle till lärande, vi löser dem tillsammans. Jag tror att dessa barn som till exempel inte har spinners ändå kan känna sig som en del i gemenskapen på förskolan, om vi pedagoger är med, är uppmärksamma och förhåller oss till detta med ödmjukhet. Vi kan då också få barnen att låna ut, prova tillsammans eller var

Jag har tillsammans med två kollegor tidigare drivit bloggen "den förunderliga vardagen" . Vi går nu alla tre på olika sätt vidare mot nya spännande utmaningar i höst, men jag är sugen på att fortsätta bloggandet. Jag ser det som ett sätt att reflektera kring det jag har erfarit och är med om i min vardag. Det var det vi alla tre upptäckte med vår gemensamma blogg, att vi fick tänka till ännu ett varv. Det är väl just det, att tänka tillsammans som är nyckeln!  Jag är förskollärare och har arbetat 8 år i Södertälje. Innan det arbetade jag i 7 år i Botkyrka. Under 4,5 års tid under åren 2011-2015 arbetade jag och två kollegor tillsammans som en sk "forskaravdelning" i vår organisation, och vi fick otroligt många erfarenheter med oss på det livslånga lärandet. Mer om detta finns i vår gemensamma blogg. Jag gissar att jag ibland kommer att länka dit, eller låna våra egna citat därifrån ibland.  I augusti går jag mot nya utmaningar i Huddinge kommun. Men först återstår