Den förundrade

För mig har DELAKTIGHET alltid varit en av de allra viktigaste grundläggande delar som vi har att förhålla oss till i förskolan. Jag och mina fd kollegor arbetade mycket med detta begrepp. Ett projekterande arbetssätt bygger på delaktighet, annars är det inte projekterande tänker jag. Är det för lätt så är det inte rätt säger Linda Linder, som jag länkar till nedan. Så är det, tänker jag också! Det är inte lätt att låta en barngrupps alla tankar få plats, samt att även få ihop kollegiets synsätt och tankar, som ibland kan vara olika. Det är svårt, det är bara att inse. Om det är för lätt blir det tråkigt, så jag ser hellre en komplex verklighet som utmanar oss i våra tankar. Starten av dagen är så otroligt viktig för att få till ett projekterande där delaktighet är den bärande väggen. Ger vi inte möjlighet eller förutsättningar till delaktighet så river vi väggen, huset rasar och där står vi i rasmassorna och får inte till det... Jag och mina fd kollegor har arbetat på ett liknande s...

För ett år sedan började jag i Huddinge kommun, en nybyggd förskola med stor potential. Jag hade ett bra år i Huddinge. Jag trivdes jättebra med alla kollegor, men en utmaning som var annorlunda och något jag verkligen drömt om kom upp som en möjlighet. Jag blev erbjuden en tjänst som pedagogisk lagledare/utvecklingsledare på en förskola i Södertälje. En bra organisation som jag kände till sedan mina år tidigare i Södertälje. Jag tackade JA! Så efter bara ett år i Huddinge är jag nu tillbaka i Södertälje. Här gled jag in den 1/8 på sommarförskolan. Det är alltid lite speciellt på sammanslagningar, men det som är bra är att jag kan lära känna pedagoger från andra förskolor i vår organisation. Det blir en liten mjukstart faktiskt. Igår fick jag och några kollegor möjlighet att besöka vår förskola för att iordningställa våra miljöer. Vi tänkte och arbetade praktiskt. Vi är överens om att här behövs ett stort återtag, en omstart då vi bygger upp miljöerna från början. Vi ska bygga en för...

Jag arbetar med en grupp barn som i år fyller fyra år. De var alltså tre år i höstas. Den här åldern är en av mina favoritåldrar! Det händer så otroligt mycket! Vi hade ett litet möte efter lunch och delade in oss i ganska många små grupper. Jag och några barn gick och arbetade med lera. Då vi har tecknat ganska mycket den här våren, både oss själva men också de sticklingar som växer upp och ska bli solrosor, sockerärtor osv så tänkte jag i stundens ingivelse att vi kanske skulle göra människor i lera. Vi har en ”modell” i trä från Ikea som stod på bordet. Jag gav varje barn tre lerkuber. Detta för att göra det lite lättare, jag tänkte att det behövs lite handledning här och vi ska tillsammans lyckas! Vi har inte arbetat jättemycket med lera, men de känner till ”slickers” och har börjat använda verktygen som just verktyg. En av kuberna fick de dela på mitten och göra ben av. Vissa använde sig av tekniken att bygga ihop människan liggande, medan andra gjorde det stående direkt. Barnen...

Berättelser där världar möts! Fantastisk utställning i Södertälje! I höstas var den i Haninge, och var lika fantastisk där! Väldigt mycket naturmaterial, Remida kombinerat med digitala verktyg. En bra inspirationskälla för oss pedagoger, och spännande att få prova på för våra barn.  Två projektorer riktade mot samma håll, med en spegel som reflekterar ljuset... Att arbeta språkutvecklande... Vi provade på en app som heter "Pollyglutt" där man kan få böcker upplästa på många olika språk. Jag har hört att denna ska köpas i i hela Södertälje! I Huddinge finns det inga pengar till något sådant så det kommer nog inte på tal, men däremot lyfte hon som leder våra Nitis träffar denna app. Men var samtidigt lite bekymrad då den inte är tillgänglig... ett gratiskonto kan man dock skaffa i en månad! Tänk att ha varit en del i denna resa i utvecklandet av hur vi kan använda Remida materialet på våra förskolor! Jag började i Södertälje feb 2009 och då var detta...

Det slår mig att jag kanske har tagit detta för givet. Eftersom detta är en förutsättning för att lyckas som pedagog märker jag vilken stor betydelse det har, om det inte fungerar fullt ut. Att få möjlighet till kollegialt lärande och reflekterande är grundläggande för att över huvud taget kunna arbeta med pedagogisk dokumentation som arbetssätt. Den 14 februari lyssnade jag till de tre forskare som under flera år samarbetade med bland annat mig och mina kollegor i Södertälje. De hade sitt ”rapportsläpp” efter deras forskning kring pedagogiskt dokumentation som arbetssätt, samt Södertäljes journaler. ”Systematiska värderingar av barns lärprocesser” är rubriken. Cecilia Caiman, Bodil Halvars och Ingela Elfström menar att pedagogisk dokumentation fyller syftet för att bidra till systematisk kvalitativ utveckling. På förskolorna och i våra organisationer hamnar vi i frågan om struktur och organisation. HUR får vi till detta och vilka verktyg använder vi som hjälpmedel som främjar syft...

Här följer en fortsättning och en liten fördjupning kring föregående inlägg. Jag länkar här till den blogg som jag och mina kollegor i Södertälje drev. Det är en text som vi skrev i våras som en uppgift i vårt FSU-nätverk (förskollärare med särskillt utvecklingsuppdrag). Tillsammans fick vi ihop många tankar kring det här olika begreppen! Den här bloggen är vårt "minne" som jag är ganska säker på att vi kommer att ha nytta av. Ibland glömmer man nämligen bort sina egna tankar, eller vad och hur man tänkte... hela vår värld är ju i rörelse och vi utvecklas alla ständigt och jämt! https://forunderliga.blogspot.se/2017/08/tankar-om-ett-projekterande-arbete-i.html

Nu är jag installerad på min nya arbetsplats. Jag trivs jättebra. Det är dock en del nytt att sätta sig in i, men samtidigt mycket som jag känner igen.  På vår samling/morgonmöte i morse valde vi ut grupper med hjälp av olika foton som familjerna mailat oss. Det är en sommaruppgift som de fått innan sommaren som handlar om en upplevelse i naturen, en naturbild. Vi hade alltså tre olika inspirationsbilder att tänka om, och utforska. En grupp målade, en grupp lekte i vårt bygg och konstruktionsrum och en grupp gick ut för att spana efter fåglar. Ett barn höll i bilden som föreställde en liten hackspett som tittade ut från sitt bo i trädet. Med ett bestämt mål i sikte gick vi ut. Det var dock inte många fåglar som höll sig framme. Men det var inte det som var poängen. Här tänker jag att vi har startat. Vi undersöker frågor på olika sätt, och dessa kommer att utvecklas efter barnens intresse, kommentarer, reaktioner och göranden. Vill vi spana efter fåglar finns det fler tillfällen!...