Den förundrade

Frågan är vilka människor vi vill ha i framtiden? De som följer strömmen och gör som någon annan bestämmer, eller de som kan argumentera, komma med ideèr, men samtidigt lyssna på andra? Morgon möte Uppstarten av dagen är så otroligt viktig och där läggs grunden till hur resten av dagen blir, åtminstone förmiddagen. Det går självklart att ha fler möten under dagen, nya mindre grupper behöver skapas även på eftermiddagen. Alla möten sker på våra respektive trappor. Varför trappor? Ja, det är en tanke i sig, och jag har ett tidigare inlägg om detta. Har även en del instagraminlägg (denforundrade) kring just trappor. Delaktighet har jag nämnt tidigare i bloggen, och det är något som jag tänker är grunden i ett projekterande arbetssätt. Just ordet morgonmöte , tänker jag, belyser tanken om att det är just ett möte, vilket innebär att flera personer möts. Visst, vid en samling samlas flera, men frågan är på vilket sätt man verkligen möts? Det kan finnas olika syften med ett möte/en ...

Detta ”gamla”  blogginlägg har legat i utkastet för länge... Ville förbättra det innan jag publicerar. Är aldrig riktigt nöjd! Läste igenom det jag skrev då och tänker återigen att ja... min historia kanske ska berättas, också! Denna avhandling som jag är kritisk emot har nu också blivit till en bok; ”Distans, disciplin och dogmer -om lyssnande i Reggio emiliainspirerad pedagogik”. Skriven av Sara Folkman.  Hade faktiskt inte tänkt tanken om att den "REI filosofin" kunde vara så ifrågasatt som den tydligen är, förrän jag snubblade över ett inlägg i FB forumet "Förskolan.se". Jag har en tid funderat på varför? Inte varför den är ifrågasatt utan varför jag inte upplevt den så. Vad har jag missat? Lever jag i en "REI-bubbla" utan att ta till nya forskningsrön, nya sätt att göra och tänka eller vad grundar sig detta i? Det är naturligtvis så att den organisation och det sammanhang jag befunnit mig i präglat mig som pedagog. Konstigt vore det ju annars tänke...

”Genusflum” -ett begrepp som användes under valrörelsen av minst en politiker. En politiker som i mitt tycke helt missuppfattat vad normkritiskt arbete/genusarbete i förskolan går ut på. ”Där får tjejerna tvätta sig och här får killarna tvätta sig!” Denna regel som pojkarna har bestämt gör mig förbryllad. Detta händer alltså i min barngrupp, 4-5 åringar. Vad är det som gör att de vid denna ålder redan tycker att vi är så pass olika, att vi ska skiljas åt och vara olika, så pass mycket att vi behöver separerade handfat att tvätta oss vid. Jag har observerat flera andra stereotypa föreställningar också. Tanken om att killar är coola. Vad killar respektive tjejer ska ha på sig osv. Där jag nu arbetar, i Södertälje finns det många starka normer. Vissa av dem behöver vi bemöta och bredda synen kring. Jag tänker att detta ser olika ut i olika delar av Sverige, beroende på socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå, kultur och samhället runtomkring.  Heteronormen är stark. Säger jag som...

Jag arbetade på en annan förskola i en annan del av Södertälje mellan 2009-2017. Den förskolan hade från början en grund som var lika på alla avdelningar vad gäller möbler. Byggbord och mötestrappa fanns på alla avdelningar. Jag har vant mig vid det arbetssättet och förhållningssättet kopplat till dessa möbler, så som jag förknippar med möblerna. Jag ser så många fördelar och vill inte vara utan något av det.  Därför blev det naturligt för mig att berätta för mina nya kollegor om detta, och redan i augusti lyckades jag hämta hem en gratis färdigmålad ”soffa” hittad på Blocket. Jag tänker att det här är en bra och billig lösning. Naturligtvis finns det snyggare trappor, och de allra snyggaste hittar man på förskolorna i Reggio Emilia.  Vilka fördelar ger en trappa? Hur kan den vara ett tillägg i miljön? Vad blir skillnaden mot att ha samling/möte på trappan istället för på mattan?  Vår trappa på avdelningen har en central funktion. På morgnarna samlas vi där för att ...

För mig har DELAKTIGHET alltid varit en av de allra viktigaste grundläggande delar som vi har att förhålla oss till i förskolan. Jag och mina fd kollegor arbetade mycket med detta begrepp. Ett projekterande arbetssätt bygger på delaktighet, annars är det inte projekterande tänker jag. Är det för lätt så är det inte rätt säger Linda Linder, som jag länkar till nedan. Så är det, tänker jag också! Det är inte lätt att låta en barngrupps alla tankar få plats, samt att även få ihop kollegiets synsätt och tankar, som ibland kan vara olika. Det är svårt, det är bara att inse. Om det är för lätt blir det tråkigt, så jag ser hellre en komplex verklighet som utmanar oss i våra tankar. Starten av dagen är så otroligt viktig för att få till ett projekterande där delaktighet är den bärande väggen. Ger vi inte möjlighet eller förutsättningar till delaktighet så river vi väggen, huset rasar och där står vi i rasmassorna och får inte till det... Jag och mina fd kollegor har arbetat på ett liknande s...

För ett år sedan började jag i Huddinge kommun, en nybyggd förskola med stor potential. Jag hade ett bra år i Huddinge. Jag trivdes jättebra med alla kollegor, men en utmaning som var annorlunda och något jag verkligen drömt om kom upp som en möjlighet. Jag blev erbjuden en tjänst som pedagogisk lagledare/utvecklingsledare på en förskola i Södertälje. En bra organisation som jag kände till sedan mina år tidigare i Södertälje. Jag tackade JA! Så efter bara ett år i Huddinge är jag nu tillbaka i Södertälje. Här gled jag in den 1/8 på sommarförskolan. Det är alltid lite speciellt på sammanslagningar, men det som är bra är att jag kan lära känna pedagoger från andra förskolor i vår organisation. Det blir en liten mjukstart faktiskt. Igår fick jag och några kollegor möjlighet att besöka vår förskola för att iordningställa våra miljöer. Vi tänkte och arbetade praktiskt. Vi är överens om att här behövs ett stort återtag, en omstart då vi bygger upp miljöerna från början. Vi ska bygga en för...

Jag arbetar med en grupp barn som i år fyller fyra år. De var alltså tre år i höstas. Den här åldern är en av mina favoritåldrar! Det händer så otroligt mycket! Vi hade ett litet möte efter lunch och delade in oss i ganska många små grupper. Jag och några barn gick och arbetade med lera. Då vi har tecknat ganska mycket den här våren, både oss själva men också de sticklingar som växer upp och ska bli solrosor, sockerärtor osv så tänkte jag i stundens ingivelse att vi kanske skulle göra människor i lera. Vi har en ”modell” i trä från Ikea som stod på bordet. Jag gav varje barn tre lerkuber. Detta för att göra det lite lättare, jag tänkte att det behövs lite handledning här och vi ska tillsammans lyckas! Vi har inte arbetat jättemycket med lera, men de känner till ”slickers” och har börjat använda verktygen som just verktyg. En av kuberna fick de dela på mitten och göra ben av. Vissa använde sig av tekniken att bygga ihop människan liggande, medan andra gjorde det stående direkt. Barnen...