Den förundrade

"Jag vill förändra! Mina kollegor verkar inte förstå behovet av att förändra. De tycker att vi har det så fint och bra! Var ska jag börja? Hur ska jag göra?" Oftast är det på Instagram en ny idé föds kring ett blogginlägg. Jag har så otroligt många fina följare och får också höra mycket positivt från dem! Ibland kommer vi in på hur man startar ett förändringsarbete. Jag slänger ur mig lite ”tips” i våra privata konversationer. Min förskola var utan underdrift en av de fulaste och mest tråkiga jag någonsin satt min fot på. Det var därför jag tog jobbet! Jag kände att här finns mycket att göra, jag kände att jag med små medel kunde göra stora förändringar eftersom nivån var så låg. Jag började jobbet i augusti 2018. EFTERBILD! Vår första trappa byggde vi redan efter någon vecka. FÖREBILD. För att beskriva den typ av "rörighet" vi vill ta bort. Här står alltså trappan idag.  ATELJÈN I CENTRUM. Gammal sliten hylla, men det var det vi hade...  FÖ...

Att starta dagen med de allra yngsta. Funderar mycket på hur vi gör, och alla dessa detaljer som blir så viktiga, kanske speciellt med de allra yngsta. Detaljerna i ”huret” är viktiga för att skapa den delaktighet vi vill! Jag ska försöka bena ut hur vi gör innan själva morgonmötet. Har tidigare skrivit om ”morgonmöten” men idag slog det mig att det här är en detalj som är så betydelsefull för de alla yngsta. Klockan är 08:00 och det är  onsdag morgon. Tillsammans med de barn som kommit riggar vi upp för dagens aktiviteter. Vi plockar fram leran, och lite nya ”verktyg”. ”Lela med” säger en av 1-åringarna och ser ut att vara väldigt intresserad. Jag tänker att det gäller att lyssna extra noga, titta efter barnens intentioner. Se vad de vill. Klockan blir 08:30 och vi sätter oss  på trappan och har morgonmöte. Vi är förberedda på så vis att vi sett barnens intressen, och vi har också med vår planering där vi har en tanke om några barn som vi vill bjuda in till aktivite...

I december hade @pedagog.inspiration en adventskalender på sin Instagram. Jag fick äran att vara med i lucka nummer 11. Jag tänkte dela med mig av min text här, och den finns såklart också hos pedagog.inspiration, på hennes blogg:  www.pedagoginspiration.com  Det finns ju såklart fler läsvärda inlägg där, hela 23 stycken till! Alla med ett eget tema, skrivna av olika pedagoger. REFLEKTERANDET I FÖRSKOLAN -EN LÄRANDE PROCESS Vad kan reflektion betyda? Hur reflekterar vi? Hur använder vi den här värdefulla men ibland knappa tiden? Hur blir reflektionen en lärande process? Jag heter Maria Elbrand (instagram: @denforundrade). Jag är förskollärare och arbetar i barngrupp med 1-2 åringar på en förskola i Södertälje. Jag har även ett uppdrag som pedagogisk lagledare. Just nu pluggar jag dessutom ”magisterprogram i praktisk kunskap -med inriktning mot utvecklingsarbete i förskolan” på Södertörns Högskola.  Vi läste nyligen några magisteruppsatser för att få en upp...

Språk och kunskapsutvecklande arbetssätt  I Södertälje arbetar vi med boksamtal. Vi har haft centrala utbildningar i SOKA (språk och kunskapsutvecklande arbetssätt) och boksamtal är en del i detta. Jag går just nu en version av SOKA-utbildning tillsammans med en kollega och rektor. det är ett par träffar på hösten och ett par på våren, med uppgifter att göra och tänka kring däremellan. Syftet med boksamtal och SOKA över huvud taget är såklart att stärka det talade språket. Med boksamtalet som ett verktyg vill vi öka förståelsen för innehållet i boken och ge barnen möjlighet till reflektion. Vi vill ge tid för att både ”intrycka” och ”uttrycka”. Jag tänker att tanketiden, tid till att tänka, är betydelsefullt. För några år sedan var det på tapeten med att ”språkduscha” utifrån Veli Toumelas fem språkprinciper. Jag tänker att vi har kvar våra erfarenheter i det arbetet, vi behöver inte förkasta det helt, men vi behöver tänka till kring hur vi gör. Det blev lätt så att vi pe...

Frågan är vilka människor vi vill ha i framtiden? De som följer strömmen och gör som någon annan bestämmer, eller de som kan argumentera, komma med ideèr, men samtidigt lyssna på andra? Morgon möte Uppstarten av dagen är så otroligt viktig och där läggs grunden till hur resten av dagen blir, åtminstone förmiddagen. Det går självklart att ha fler möten under dagen, nya mindre grupper behöver skapas även på eftermiddagen. Alla möten sker på våra respektive trappor. Varför trappor? Ja, det är en tanke i sig, och jag har ett tidigare inlägg om detta. Har även en del instagraminlägg (denforundrade) kring just trappor. Delaktighet har jag nämnt tidigare i bloggen, och det är något som jag tänker är grunden i ett projekterande arbetssätt. Just ordet morgonmöte , tänker jag, belyser tanken om att det är just ett möte, vilket innebär att flera personer möts. Visst, vid en samling samlas flera, men frågan är på vilket sätt man verkligen möts? Det kan finnas olika syften med ett möte/en ...

Detta ”gamla”  blogginlägg har legat i utkastet för länge... Ville förbättra det innan jag publicerar. Är aldrig riktigt nöjd! Läste igenom det jag skrev då och tänker återigen att ja... min historia kanske ska berättas, också! Denna avhandling som jag är kritisk emot har nu också blivit till en bok; ”Distans, disciplin och dogmer -om lyssnande i Reggio emiliainspirerad pedagogik”. Skriven av Sara Folkman.  Hade faktiskt inte tänkt tanken om att den "REI filosofin" kunde vara så ifrågasatt som den tydligen är, förrän jag snubblade över ett inlägg i FB forumet "Förskolan.se". Jag har en tid funderat på varför? Inte varför den är ifrågasatt utan varför jag inte upplevt den så. Vad har jag missat? Lever jag i en "REI-bubbla" utan att ta till nya forskningsrön, nya sätt att göra och tänka eller vad grundar sig detta i? Det är naturligtvis så att den organisation och det sammanhang jag befunnit mig i präglat mig som pedagog. Konstigt vore det ju annars tänke...

”Genusflum” -ett begrepp som användes under valrörelsen av minst en politiker. En politiker som i mitt tycke helt missuppfattat vad normkritiskt arbete/genusarbete i förskolan går ut på. ”Där får tjejerna tvätta sig och här får killarna tvätta sig!” Denna regel som pojkarna har bestämt gör mig förbryllad. Detta händer alltså i min barngrupp, 4-5 åringar. Vad är det som gör att de vid denna ålder redan tycker att vi är så pass olika, att vi ska skiljas åt och vara olika, så pass mycket att vi behöver separerade handfat att tvätta oss vid. Jag har observerat flera andra stereotypa föreställningar också. Tanken om att killar är coola. Vad killar respektive tjejer ska ha på sig osv. Där jag nu arbetar, i Södertälje finns det många starka normer. Vissa av dem behöver vi bemöta och bredda synen kring. Jag tänker att detta ser olika ut i olika delar av Sverige, beroende på socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå, kultur och samhället runtomkring.  Heteronormen är stark. Säger jag som...